Dagens Nyheter – 13 november 1874, sida 2

— OD nada till Malsga med en påse guld i hvardere handen, uten att på vägen möta en enda person, som säger något annat än der vanliga helsningen: Guds fred! --4Det äv verkligen hans vilje, sade don Inigo; och jag vet att order i eplighet dermed radan äro utfärdade. — Och iosom hvilken tid-ämnar: konuvog don Carlos hinna: fullborda eröfringena: af bergen? — Man säger, att han gifvit vederbörande eodast fjorton dagar på vig till-att falls borda: verket. — En sådan otur för er, a!t ni icke köl att göra deana resa: tre veckor menara i stället för nu, sennora! yttrade Saiteadoren, vändsnde sig till den unga flickan? Ni skälle då på denna väg, der ni i dog blifvit gå skrämd af banditer, endast ha träffat hederligt folk, som: skulls ha sagt till er: Guds fred! samt i fall ni fruktat något, erbjudit sig att vara er följsktiga till destination:orten. — Vi ha nu råkat hvad ännu bättre är, sennor, svarade don Inigos dotter, eftersom vi heft nöjet träffa en ädling, som återgifvit osa friheten. — Ni börs icke v 2 tacksam mot mig, sade Sa on; ty jag lyder en makt, som är bögra än min vilja och sterkare äd den. — Hvilken makt menar ni? Banditen gjorde en axzelryckning: