Dagens Nyheter – 13 november 1874, sida 2

oo begagna under sina utflykter på Sierra Morenå; vidare en gyldstickad, algierisk sidengördel, röda sammetabyxor med ciselerade knosppar, stöflar af samma slags skinn som jackan, hvilkag skaft voro öppna baktill, så att strumporna syates på vadorna, men invid knävecken hopsnörda. En simpel dolk af det slag, som björnjägarne på Pyrenberna bruksa — d. v. 8. med silfverbeslaget hornskaft och en två tam bred gamt en åtta tum lång klinga, spetsig och skarpslipad på bådecsidörna samt förvarad i en läderslida med prydnader af milfver — ver, såsom vi redan nämnt, det enda vapen, som bars af den unge avföraren; ty det var obestridligt att han måste vara en anförara, ovh en fruktad anförare till på köpet, denne man, hvilkens röst utöfvade en så hastig och afgörande inflytelse på de grymma och rofgiriga menniskor, i hvilkas våld våra två förnäma resende fallit. terstoden af hans drägt utgjordes af en randig kappa, hvilken han uppbar med lika mycken majsstätisk värdighec som ena kejsare gin purpurmantel. Hvad den npykomres utseende beträffar, i iosk änka osp försäkrat att deras kapten venan, i både ung, vacker och elegant samt dessutom såg riktigt förnäm ut, så att han allmänt ansågs