Dagens Nyheter – 12 november 1874, sida 1

PV Men likasom klippan tillbakastöter vågen för att i nästa ögonblick åter blifva öfversköljd af densamma, likaså rusade nu ögonblickligen fom å sex banditer fram emot don Inigo, och med en sådan kraft, att hanv arm ovilkorligen skulle blifvit afbraten, så vida han ej gifvit efter, ryckte do värjfästet och de sex tum stål, som ännu funnos qvar dervid, ur hans hand, under def att mannen med knifven, som skämdes öfver att ha låtit gig besegras af en gubbe, återvände till honom, svängande vapnet öfver sitt hufvud och svärjande vid Gud, att fångens sista stund var kommen, När donna Flor såg knifbladet biixtra, uppgaf hon ett anskri af förfäran och kom framspringande till sin far. Men tvänne banditer hejdade, den ene donna Flor, den andre deras kamrats hand. — Vicente! Vicente! ropade den af röfrarne, som återhöll kamratens hand, med fara att få se vig sjolf hotad af knifven; hvad tusan tänker du göra? — Döda denne galning naturligtvis. — Du bedrager dig, du skall icke döda honom, — Huru, skall jag icke döda honom! Ah! vid S:t Jakob, det är hvad vi just nu skola se! — Nej, säger jag dig, du får icke döda honom! Du skulle ju endast derigenom afskära möjligheten för oss att komma i be