Dagens Nyheter – 12 november 1874, sida 1

-—-—-— fv -— — Ja, sade en af röfrarne, hör på hvad den sköna fröken säger; hon talar guid, och hennes mun är såsom den arabiska pringessans, hvitken aldrig öppnade sig utan att en perla eller en diamant föll derur för hvart ord hon sade. Förhåll er lugnt, min herre; gif ert hedercord på alt ni ej skall försöka undkomma oss; lemna ett lejdebref åt vår hygglige vän värden, så att han kan begifva sig till Malaga utan ett behöfva frukta något af myndigketerna; der okall er intendent, till hvilkon 5i Jemväl torde skrifva en order, utlemna åt honom tusen, två tusen, tre tusen kronor, allteftersom ni är frikostig — vi bry ose just icke om att taxera de resande — och så snart värden återkommit och vi fått mottaga pengarne, så äro ni båda fria. Men ett ytterligare vilkor vill jag omnämna, som ni icke bör vara i okunnighet om: skulle ban ej återkomma, då faller ekulden på er, och ni skall plikta med öga för öga, tand för tand, lif för lif! — Min fer, min far! lyssna till hvad dessa män säga, bad den unga flickan, och uppoffra icke ert dyrbara lif för några påsar silfver! — Hör ni, hör ni, herr prins? — ty ni bör vara prins, om icke vica konung, om icke konung, om icke kejsare, för att er vackra dotter skall kunna tala med så stort förakt om deana verldens rikedomar; — bör ni? DEN FÖRLOBADE SONEN. 10