Dagens Nyheter – 12 november 1874, sida 1

MM Knappt hade hon hunnit yttra detta, förrän en bandit, som utsträckt sin arm mot henne, störtade omkull invid don Inigos fötter, träffed i hjertat af denna fina dolk, gom snarare liknade en lekaak, än ett förSvarsvapen. I detsamma utbröt en storm af vrede i salen. Tio knifvar blottades, tio värjor drogos samtidigt ur sina slidor och höjdes på en gång hotande mot de två fångarme, som, då de sågo att deras sista stund var kommen, utbytte en sista kyss, framhviskade en sista bön och derefter, upplyftande sina armar mot himmelen, utropade likasom med en mun: : — Stöten till! — Ja, dödom dem! röto banditerna, rugande fram med sina vapen mot gubben och den unga flickan, Men innan de hunno utföra rin afsigt, klingade plötsligt en fönsterruta, som med kraftig hand inslogs af någon derutanför stående person. Fönstret öppnader ögonblickligt, och en ung man, gom icke hade något annat vapen än en iolk i sin gördel, hoppade in i rummet, frågande. med -en röst, som tydligen var van vid att befalia: — Hör på, mina gnnstiga herrar, hvad är här på färde? Vid åsynen af denne man, tystnade genast ropea, dolkarne försvunno i sina slidor, och likaså värjorna; och alla banditerna drogo