Dagens Nyheter – 11 november 1874, sida 1

VU oo rådde de resande att vända om, efter all sannolikhet skulle komma att förtsättas och :afslutas. Om man kunnat bana sig en väg genom den lefvande bårrikaden vid dörren och sålunda komma in i valen, ekulle man der fått bevittna det skåderpel, som Vi nu Vilja berkrifva. Don Inigo låg kullkastad på golfvet i saJen; ännu sökte han försvara sig med återmstoden af eh värja, töm numera var afbruten tomligen nära fästet, men med hvilken han desförinnan ganska svårt sårat två banditer; det var dessa mäns blod som befläckat de af don Ramiro utströdda liljorna och sipporna. Endast med möda förmådde tre män qvarhålla honom i denna ställning; dock hade en af. dem sitt knä hårdt tryckt mot hans bröst och höll en skarpslipad knif öfver hans åtrupe. Da två andra genomletade hans fickor, troligen Mindre i afsigt att stjäla från honom än för att beröfsa honom de Vapen, som han möjligen kunde Ka gömda på sig. På två stege afstånd stöd donna Flor med ryggen mot Väggen; hennes hår var upplöst, hennes kappa sgöndersliten, öch de dyrbara knapparne ryckta ur hennes klädning. Det var tydligt, att böfvarne, oaktadt de icke kunnat afhålla sig från att på våldsamt sätt tillegna sig den sköna flickans dyrbar