Dagens Nyheter – 11 november 1874, sida 1

AV si hotande stämrengele, I er al hora och . vr hittils förda samtalet, Det ver den tnga Åickans röst; hom talade nu för första gången: gaf RN — Öm det iökö år fråga om annat än att bötala en lösepenning, aå skall den hli hetald, sade bon. Bestäm en sommay som ni skulle ange såsom en passande lösen för en fängslad prins, och ni skall få den! — Vid S:t Jakob! Det är just hvad vi ha för afsigt, vatkta bärn. Öch derför, för: står Hi, år det ock ni önska att den värde sennoren, er far, ville lugna sig en smula... Affärer äro affårer, för tusan! Man afslutar dem på bästa vis genom en lngn öfverenskommelse; men om den :ena eller andra parten fattar humör och sätter sig på tvären, så kommer man. aldrig till något resu!tat. Mon goim vi nu sjelf ser, tänker er far igen ställa till krångel! Don Inigo hade verkligen gjort ett oytt försök till försvar; :med sin afbrutna värja, zom; man icke. kunnat rycka ifrån honom, hade han plötiligt måttat en stöt mot en af banditerna och sårat honom i ansigtet. — Vid himmelen; ropade der, som höll knifven öfver gubbens strupe; gör ni ännu ott dylikt försök, så blir det med Gud; och icke med oss, ni får öfverenskomma om er lösepenning, herre! . Min-farh utbrast der uvögå flick, i det hon förskräckt tog ett stog tomat Ni