-— De -— — Huru! skola vi ej fortsätta vår resa? — Nej, vänden om genast! — Unga flicka, du drifver gäck med ov, sade den gxmle. — Gud äv mitt vittae, att jog ger er samma råd, som jag skulle ge min egen far och syster. — Vill du återvända till Alhama nåed två af våra tjenare, Flor? frågade don Inigo. — Och ni, min far? sade den unga flickan. — Jag för mir del fortsätter resan med den tredje betjenten. Konungen ekall i morgon vara i Granada; han har gifvit mig bestämd befallning att infinna mig der redan i dag, och jag ämnar icke låta konungen vänta på mig. — Öch jag, min far, jag går dit ni går. Samma öde, som drabbar er, må ock drabba mig! — Ske din vilja! — Framåt, Nuncz! Och härvid upptog don Inigo en börs ur sin ficka samt räckte den åt den unga siguenerskan. Men denna gjorda en åtbörd, som skulle ha snstått en drottnicg, och svarade: — Det finnes ingen börs, hvars: innehåll är nog värdefullt för att kunna betala det råd jag gilvit dig, sennaor resande! Behåll derför ding pengar; de skola bli välkomna för dem, som du går att möta. Men då tog donna Flor ett gyllene smycke från sin klädning, och i det hon gjorde