Dagens Nyheter – 10 november 1874, sida 2

ett tecken åt den unga flickan att komma änpnv närmare, sade hon: — Än detta? Tar du emot det? — Det beror på af hvem det gifves, sva: rade ziguenerskan allvarligt och utan att röra sig ur fläcken. — Af en vän. — O, ja! då tsr jag det gerna. Och hon närmade sig samt framstrickte mot donna Flor sin hals och panna. Donna Flor fästede gmycket vid zaiguenorskans hals, och hastigt — under det att henves far, som var en alltför god kristen för att tåla, det hans dotter virade en till hölften otrogen varelse on sådan förtrolig vänlighet, meddelade Nuncz ännu några order — hastigt lät donna Fior sina läppar vidröra det vackra barnets psnna. Nanez fortsatte ridten och hade i nästa ögonblick fått vederbörligt d. v. s. trettio stegs försprång. — Framåt! sade doa Inigo. — Här ärjag, min far, svarade donna Flor. Och kon återtog sin plats till höger om gubben, som satte sin åsna i gång, i det ban gjorde ett afskedstecken åt den lilla Ziguenerskan samt ropade at sina tre tjenarg, gråvål den som färdades förut som dem hvilka kommo ofter: — Varen på er vakt, gosar! — Hvad ziguezerskan beträffar, förblef hon, stående der hon stod, följande med blicken