Och när hon uttalade Frälsarens heliga namn, gjorde hon andäktigt korstecknet; hvilket syntes bevisa, att kon var kristen. — Vi, gom äro goda katoliker, svarade donna Flor leende, vi vilja kalla dig Ginesta. — Kalla mig, huru ni behagar, sade ziguenerskan; uttaladt af sera sköna läppar och med er ljufva stämma, skall namnet, hvilketdera ni än må välja, alltid ljada angenämt i mina öron. — Nåå, Flor, yttrade don Inigo, hvad säger du om ett sådant svar? Om någon hade lofvat dig att finna den förföriska pymfen Smickret i denna ödemark, skulle du ej då ha varit öfvertygad om, att han talat osanning, eller huru? Du ser emellertid att det oväntade inträffat. — Jag amickrar icke, jag beundrar, Bade ziguenerskan. Dorna Fior smålog och rodnade på samma gång, och för att byta om samtalsämne, då ju flickans naiva loford gjort heone något förlägen, frågade hon: — Hvad var det du svarade Nunez, mitt vackra barn? — Gör er först underrättad om, hvilka frågor han ställde tili mig. — Nåväl, låt höra: hvad frågade han dig, Ginesta? — Han bad först om några upplysningar angående vägen; vidare ville han veta om