Dagens Nyheter – 10 november 1874, sida 1

nejden var säker, och om man utan fara kunde besöka värdshuset på andra sidan kullen. — Nå, hvad svarade du honom? — Jag svarade med att sjunga för honom en liten visa, som jag kan. — Och huru låter den visan? — Hör! Och som en fågel sjunger, d. v. 8 utan all ansträngning, och på en helt enkel melodi sjöng ziguenerskan denna vers ur en gammal andalusisk viea: Om himlen är molnfri och klar, så akta dig! Om säker är vägen, du far, så akta dig! Må heliga jungfrun med ögon blå jemt med dig gå! Farväl, du som reser, farväl! Och anbefall Herren din själ! — Detta var hvad du svarade Nunez, vackra barn, yttrade donna Fior; men hvad evarar du osa? — Er, sköna sennora, genmälde ziguenerskan, er vill jag säga eannivgen, ty pi är den första stadsflicka, som talar mildt och vänligt samt utan förakt till mig. Härpå cärmade hon Big ytierligara de resande, och i det hon Jade sin högra kand på mulåsnans hals och venstrajbandens pokfinger öfver sina läppar, tillade hon: — Faren icke vidare!