Dagens Nyheter – 9 november 1874, sida 1

-— 00 hvarvid de nu befiunno sig, hade don Inigo och hans dotter färdats genom samma trakt, utan att:någon olycka händt dem; dessutom är det ju:ett obastridligt faktam attimannen vänjer sig vid:faror, och att hän, efter att ofta ha smött dem, slutligen blir med dem förtrögen. Men huru många faror af sila slag hade ej .don Inigo lJupit under loppet af sitt äfventyrliga lif! — faror: i krigen möt morerne; faror umder storiarne:-på oceanen, faror vid. npproren ombord faror bland den nya verldens: vilda: och mordiske innevånare! Hvad var väl, i jemförelse med allt detta, de vådor rom möjligen kunde hota honom, hemma. i: Spanien, under den:knappt tjuga mil långa vägen mellan Malsga och Granada? Också hade don Inigo, då dessa sistnämn.:da faror :kommit på tal; endast svarat med en. azelryckning. Detz var emellertid högeligen oförsigtigt att. våga sig ut på den ifrågavarande resan med en sådan skatt af:ungdom och skönhet, som hans dotter var, utan att medtaga en något större och starkare -betäckning. Det ryckte för :!en utomordentlig skönhet, som föregått donna Flor från nya verlden till den gamla, hade ingenting öfverdrifvit. Donna Flor vid sexton år — det var-den ålder som. hon. nyss up ;nått — öfverträffade alla beskrifningar, som spanska eller till