Dagens Nyheter – 7 november 1874, sida 2

— Jag skiljdes i morgse från Kristofer Columbus vid stadsporten; han ämnade resa utefter kusten, till der, han antingen i Alicante, Valencia e)er Barcelona skulle finna något tillfälle stt sjöledes komma till Provence, — Och sedan? sade Ferdinand. — Sedan begaf jag mig direkte hit, svarade don Inigo, för att begära drottningens tillåtelse att följa denne store man, att embarkera med honom och att dela hans öde, det må bli lyckligt eller olyckligt. — Således tänker du hinna upp honom? — Så snart jag erhållit min nådiga suveräns tillåtelse, reser jsg, genmälde dom nigo. — Utan tvifvel var han vid sin affärd härifrån djupt nedslagen öfver det ringa afseende, hans framställning hos 0s8 vunnit? föfd — Nej, han for med högburen panna och det vanliga, lugna och blida uttrycket i mitt anlete, ers höghet; ty om ock rorgen och de svikna förhoppningarne tynga på hans hjerta, så finnes hos detts hjerta styrka nog till att bära en sådan börda! , Ferdinand besvarades icke straxt detta stolta yttrande. Han förde handen öfver gin panna, och hang min blef bekymmersam. — Jag fruktar, mum ade hrm slutligen, i det khan lät en suck undfalla sig, att mina rådgifvare icke ådagalade någon synnerlig kiokhet, när de tillstyrkte ett bestämdt afslag