Dagens Nyheter – 7 november 1874, sida 1

på denne mans fordringar. Hvad säger ni derom, min fra? Men redan vid de första ord, konungen utfalat, hade Isabella stigit upp, och kommande emot honom med .sammanknäppta händer, utbrast hon nu: — 0, min konung, då jag underkastade mig rådets dom i denna ssk, skedde det derför att jag trodde densamma, ytterst och egentligen,: vara utgången från er; men om jag bedragit mig, om hos er ännu finnes qvar någon sympati för den man, hvilken, såsom vi bär se, förmår väcka så mycken hängifvenhet och entusiasm, bör ni i afseende på honom icka taga råd af någon annan än er sjelf, af erc snille, ert högsinta björta. — Tror ni, don Inigo, frågade Ferdinand, att Columbus, om vi också antaga att han träffar på detta rike, hvarom han drömmer, der skall finna en tillräcklig myckenhet af fina kryddor, aromatiska växter, guld och ädla stenar, för att betäcka de enorma kostnader, som en sådan expedition kräfver? Ianbella kände kallsvetten perla på sin panna; hon erfor hvad poetiska bjertan erfara, när en person, fom har rätt till deras kärlek och aktning, vid något tillfälle glömmer. att tala ett språk, som öfverensstämmer med derag rang och samhällsatällning. Hon: bade icka mod att svara. Don Inigo svarade i stället: