Dagens Nyheter – 6 november 1874, sida 2

genom hennes rop. Polis, läkare och fältskär hade anländt. Gossen Johan August Lundmark afgaf derefter sin berättelse. Han var hemma, när Andersson klockan något öfver 6 ankom. Andersson inträdde i köket, der hans syster befann sig. Han föreföll oregerlig och hade åtskilliga besynnerliga åtbörder. Strax derefter gick gossen Lundmark ut för att hemta vatten. Han dröjde ej borta öfver fem minuter. När han återvände och hade hunnit till Trångsund, hörde han sin moder högljudt ropa: Hjelp, hjelp! Andersson mördar Gerda! Han skyndar då in, rycker yxan från modren och krossar med hammaren dörrspegeln. Den syn, som nu visade sig för honom, var förskräcklig. : På golfvet låg systern Gerda afdånad, åtminstone ur stånd att tala eller röra sig. På knä bredvid henne låg Andersson — med en pistol riktad mot hennes hjerta. Rummet var uppfyldt af rök, som om något skott aflossats. Gossen ropade då till honom så högt han förmådde och med de ord, som först kommo honom före: — Låt bli att mörda min syster! Jag skall sätta er in i polisen! Det tycktes som mördaren genom detta rop ofrivilligt blifvit hindrad att utföra sin hemska föresats. Han reser sig upp ... gossen ser tydligt hur han sätter en tvåpipig pistol mellan tänderna! Ett skott brinner af och mannen störtar baklänges på golfvet. Blodet strömmar ur munnen ... han gör några ryckningar och :llt är slut. Under tiden har gossen öppnat dörren genom att aftaga haken, hvilken innanför blifvit påsatt. Han trädde in i rummet. 9Systern återkom så småningom från sin vanmakt. Grannarne började redan anlända. Hon öfverlemnades i deras vård, hvarefter han begaf sig så fort sig göra lät och anmälde förhållandet för polisen. Anderssons lik forslades sedan till Karolinska institutet. Gerda Lundmarks tillstånd var visserligen, som omnämtsg, sådant, att hon ej kunde närvara vid förhöret. För modren har hon dock i går berättat omständigheterna vid Anderssons försök att mörda henne. Denna berättelse är i all sin fasansfullhet den märkligaste. När Andersson kom in i köket, var hon der sysselsatt med att göra upp eld. Då hennes bror gått för att hemta vatten, tog Andersson upp en butelj ur sin ficka och frågade henne, om hon ville dricka vin. Hon förklarade, att hon ej ville det. I detta ögonblick rycker han fram en pistol, sätter den för hennes bröst, fattar tag i henne och skjuter henne baklänges in i den omnämda kammaren. Härvid säger han: — Nu gäller det ditt lif, Gerda! Nu skola vi dö tillsammans! — Aldrig med dig, usling! svarar hon. Härunder hade de inkommit i kammaren. Andersson tillstängde dörren. Genast derefter spänner han hanen på pistolen och aflossar ett skott mot Henries bröst. Det aflopp lyckligtvis endast med ett brännsår. Andersson, som ser att hon ej faller, uppdrager nu en knif och stöter den i högra sidan på hennes bröst. Knifven fastnar i bröstet! — Mördare! Usling! ropar den olyckliga, rycker knifven ur såret och kastar den på golfvet. Andersson tager upp knifven igen och det hon gör en: vändning, stöter han den hennes: högra skuldra. Nu var det som hon dignade ned på golfvet och som Andersson beredde sig att ä nom ett pistolskott göra slut på heones Lif, nn vilket lyckligtvis ej gick i verkstälighet. Andersson innehade två pistoler. Don, med hvilken han sköt på Gerda Lundmark, hade en, den med hvilken han sköt sig sjelf, två ipor. Vid undersökning i Gerda Tundmarks äder har varghagel af det första skottet anträffats. N Det vin, Andersson hade med gig, kommer att kemiskt undersökas. Man vill göra sig, underrättad, huruvida vinet är förgiftadt. Enligt uppgifter, som inhemtats, har Andersson verkligen lidit af en obesvarad kärlek till Gerda Lundmark. Så lär han en gång sagt till henne: Jag har sett-Gerda sen öfver ett år; jag har observerat henne alltsedan hon gick och läste. En annan gång hade han sagt till sin mor: Antingen skall jag ha henne eller dö med henne. Samma dag hen begick sjelfmordet, Hade man varseblifvit honom hkemms i sin bostad. Han hade då vridit händerna och sett förtviflad ut. Den sorgliga händelsen har i staden väckt stort uppseende. i i POLISEN. Gotlandstjufvarne, Vi hafva redan ett par gånger förut omnämt att inbrottsstöldar hamåtte nå åtalällina atällan Cat