Dagens Nyheter – 6 november 1874, sida 1

sökt gifva er så mild karaktär som möjligt, men hvilket i alla fall tillintetgjört den stackarg seglarens alle förboppbingar — inträdde donna Beatrix i drottningens bönrum och anhöll med en stämma, hvars rörelse var lätt märkbar, om audiens för sin brorsson. Förvånad öfver sin väninnags näston förvirrade uppsyn; betrsktäde Isabella henne ett ögonblick. Derefter frågade honi denna veka ton, som var så egendomlig hor henne och förekom isynnerhet då hon talade med sina förtrogaa vänner: j — Hvad har dw då att säga mig, min dotter? Min dotterver en bönämning, som drottningen af Castilien vanligtvis gaf sina synnörliga vänner, döck uten ati slösa med den uppmuntran som densamma indebar. — Jag vill säga ers höghet, att thin brorson, dom Inigo Velasco, har den ären hos banne anhålla om en afskedsaudiens. — Doi Inigo Velasco? utbrast Isabella, synbarligen sökande att erinra sig den ifrågavarande personen. Ar det icke den unge kapten, som i så hög grad utmärkte gig under vårt sista krig vid stormningarne af Itlora och Moclin, vid belägringen af Velez, vid intagandet af Gibalfaro och vid många andra tillfällen? — Jo, just han! utropade donna Beatrix, helt glad och stolt öfver att hennes broraDEN FÖRLOBADE SONEN. 5