Dagens Nyheter – 5 november 1874, sida 1

Hvad Velagco beträffar, hade han beslutit att göra ända på sitt lif, och om han icke blifvit dödad tio gånger, kom det sig deraf, att döden ryggade tillbaka för honom, likasom i allmänhet för dem, som äro modiga och beslutsamma. Under de krig, som de katolska konungarne förde mot morerne, hade han städse kämpat i främsta ledet. Han var med vid stormningen af Illora och Moclin, dessa båda fästningar, som voro så vigtiga för Granada, att de blifvit kallade dess ögon; han deltog i belägringen af Velez, när Zagal-Abd-Aliah gjorde ett utfall från denna stad och blef tillbakaslagen med en förfärlig förlust; han befann sig i den här, Bom intog Gibalfaro och plundrade Ibrahims stad; han var slutligen med vid belägringen af Bosbdile hufvudstad, då de katolska konuvgarne, efter att småningom ha eröfs rat rikets öfriga delar, läto omringa Granada med en ny stad, med hus, kyrkor och valvar, kallande alltsammans Santa-F6, för att uttrycka deras hopp och det löfte de afgifvit, att icke lemna Granada, förrän det fallit i deras våld. Granada öppnade sina portar för gograrne den 25 november 1491. För Columbus, som väntat i åtta år, var nu tiden inne att åter framkomma med sina yrkanden. Ferdinand och Isabella hade ju nu fullbordat ett sjuhuudraårigt arbete: de hade tillintetgjort de otrognes välde i Spanien.