Dagens Nyheter – 4 november 1874, sida 2

ör vo blef, det här och det bakom buskarna vid vägen. lågo på lur inalles ungefär tio karlar, hvardera försedd med en karbin. Vid ljudet af hästens steg upplyftade desse män, den ene efter den andre, sina bufvuden, och en hvar af dem fattade sitt skjutvapen, som förnt legat bredvid dem på marken. Den andra verkan åter bestod deruti, att när de iförsåt liggande männen märkte ryttareas brådskå, tänkte de att ban utan tvifvel var väntad på värdshuset och således skulle stanna der, hvadan det var onödigt att anfalla honom på öppna vägen, då de ju genom skotten, som i sådant fall komme att aflorsas, möjligen skuile ekrämma bort någon betydligare Kåravan, som måhända nalkades och hade att erbjuda ett bättre byte är en enskild resande, hurn rik och elegant han än måtte vara, De gömda männen voro just sådant folk, som försedde grafvarne med offer; och såsom goda kristna uppreste de sjelfva dessa förut beskrifna kors på de platsor, der de jordat de resavde, som varit nog oförsigtiga att försök:, med fara för sitt lif, försvara sin börs, när de värda salteadorerna med karbinen i hand behagat helsa dem med den vedertagna fraser, som återfinnes i ala språk och hos alla nationer: Pengar eller. lifvet! Det var sannolikt på denna fara den unga flickan tänkte, när hon, följande den vackre