mn 1 dessa Bmå dälder, der vägen hade en bredd af knappt åtta å tio fot, och som voro tätt beväxta med buskar och träd, befanno sig ett par eller tre grafkors, som anpgåfvo att värdshusets närhet ingalunda skyddat de resande från det olycksöde, som i dessa nejder syntes vara så vanligt, att man mårto avse dem, som färdades fram derigenom, behöfva ha hjertat beklädt med detta tredubbla stål, om hvilket Horatius talar i fråga om den förste seglaren. Då ryttaren märkte de olycksbådande vårdarne, nöjde han sig emellertid med stt i hast känna efter om ban fortfarande hade värjan qvar vid sidan och pistolerna i hölstren; sedan fortsätte han ridten lika snabbt och mod logn min: Kommen på höjden af nästa backe, resta han sig upp i sadeln för att hättre kunna se värdshuvet; och efier att ha mätt det afstånd, som ännu skilde honom derifrån, sporrade han åter otåligt hästen, hvilken, likasom bade hanz önskan att tjena ryttaren gjort bonom onttröttiig, med ännu störra hastighet än nyss galopperade ned i den lila dalen. Den ringa uppmärksamhet, ryttaren egnade sjelfva vägen, som han passerade, ech den lifliga önskan han visade att med det första uppnå värdshuset, åstadkommo tvänne verkningar. Den första bestod deri, att han icke varseDEN FÖRLOBADE SONEN. 3