Don Inigo Velasco af Haro. Den unga flickan med geten satt i djupet af en bland dessa små dälder, om hvilka vi redan talat, och hon hade derför icke kunnat se ryttaren, hvarken då han anlände till värdshuset eller kom ut derifrån; men hon hade synts lyssna uppmärksamt om något buller skulle låta höra sig, af hvilket hon kunde sluta till hvad som försiggick, och flera gånger upplyftat sina vackra ögon och kastat en frågande blick på himmelen, likasom hade det förvånat henne, att den vackre och rike berrn kunnat färdss förbi, utan att någonting anmärkningsvärdt blifvit föjjden deraf. Naturligtvis var hon, som icke lemnat sin plats och derför ej hört samtalet mellan den resande och värdshusvärden, fullkomligt okunnig om, hvilket egoistiskt motiv förmått värdshusets habituger att låta den sköna donna Flors förelöpare helskinnad komma dem förbi. För öfrigt inträffade redan i ssmma ögonblick, då don Ramiro VAvils, efter att ha vidtagit nödiga anordningar för dor Inigo och hans dotters värdiga mottagande på värdehuset Den moriske konungen, fortsatte sin