— I detta, sade han. — Godt, svarade der resande; häll i ett glas xeres åt mig, ee efter att min bäst får en tillräcklig qvantitet korn, och låt hemta ur din trädgård en bukett af de vackraste blommor, som finnas der. — Era befallningar skola bli verkställda, yttrade värden. Huru många kuverter? — Två: ett för fadern och ett för dottren. Betjenterna skola äta i köket, sedan de serverat herrskepet... Försumma intet, som kan förhöja måltidens behsg. — Var lugd, min herre; när man talar som ni, kan man vara säker om att bli åtlydd både raskt och på ett tillfredeställande sätt. Och förmodligen för att bevisa, att det var på fullt allvar han yttrade detta, närmade han sig genast dörren och ropade, i det han gick ut: — Hitåt, Gil! Två kuverter! — Perez, har hästen fått hvad han skall ha? — Amapola, spring ned i trädgården och plocka alla vsckra blommor ni kan få tag uti! — Bra! mumlade den resande med ett leende af belåtenhet. Och nu till hvad jeg skall göra! Från kedjan, som hängde vid hans hals, tog han bort en liten ruod gulddosa af ett duföggs storlek; han öppnade den och ställde den på bordet samt gick derefter ut i köket för att skaffa sig ett glödande kol,