Hvarjehanda nyheter. Till portklapparnes historim En brefskrifvare från . Stockholm skrifver i en korrespondens: till Jemtlands Tidning: I allmänhet har stockholmaren en god förmåga att draga nytta .af hvad han finner och att finna gig hvart han kommer. Ute i farstun har min värdinna lagt en matta, som hon piskar hvarje morgon, till stor fågnöd för en okänd herre, som fitigt begagnar den för att! rengöra sin fotbeklädnad, då han beger sig upp till sin vindskupa två trappor högre upp. Bättre ändå kan en omtänksam hyresgäst draga fördel af hvad han har, eller rättare icke har, såsom ni kan finna af följande samtal, som nyligen aflyssnades på en af våra lifligere gator, kl. mellan 1 och 2 på natten. En person har en god qvårt med portklappen dunkat på porten tiil ett hus. Hastigt uppryckes ett fönster i andra våningen och en barsk karlröst ryter i uppretad ton: Herre, hvarför hamrar ni på porten. Hvem söker ni? Inte er, bästa herre, svarar fridstöraren. Bor ni här? fortfar rösten. Visst icke, jag bor i huset midt emot. Nå, hur milda himlar kan ni då understå er att på detta sätt väcka upp folk midt i natten? Slå på er egen port. Bästa herre, der finnes iu ingen portklapp!,.. Böneskrift till drottning Ulrika Eleonora att erhålla Lofö pastorat, hvars kyrkoherde tillsattes af drottningen. Stormäktigsta, allernådigsta drottning! Min underdånigste Salut och reverentium Prosternerar jag här för nådig fot. All sanctitatem och prosperitatem Önskar jag til Eders Majestatem! Såsom till detta Drottningholms Pastorat Hon eger allenast jus Matronat; Så nedfaller jag för min drottning gloriosa Bom är ett clenodium och coli rosa, Bedjandes i underdånigste vilitet Hon värdes hugna mig med den lägenhet. Jag bafver i nåder freqventerat Gymnasium Och der ofta smakat ferulam et carbasium. Jag tjente mig up til Soknedjeknes dignitet Jag lärde mig tigga med civilitet, in Classe tertia fick jag stipendium, Som förunnas dem armom och eländigom;