Dagens Nyheter – 3 november 1874, sida 3

( Picard frågade huruvida det vore sannt att regeriogen hade för afsigt att utskrifva nya val till kommunalråden inom alla Frankrikes kommuner. Han förklarade att ett sådant tillvägagående vore fullkomligt ölagligt, enär den lag, som dekreterades i sistlidne mars månad, föreskrefve att en ny municipallag skullo antagas innan några nya val företogos. De närvarande regeringsmedlemmarne svarade å denna interpelletion att iministerkonseljen ej ännu fattat något definitivt beslut i denna fråga. — Hr de Maby frågade huruvida det ryktetvore sannt att prefekten i Nizza snart skulle afskodas från sin befattning. Denna fråga vägrade ministrarne att besvara. Libertå för den 29 oktober säger att i och för det nya lån, som Paris kommun ämnar upptaga, komma obligationer att utfärdas lydande å 500 frank och löpande med 20 franks årlig ränta Årligen utlottas obligationer till ett belopp af 1 million frank och hela lånet kommer att varda återbetaldt ins om 74 år. Från Nizza telegraferas att en storartad demonstration för Thiers egt rum derstädes den 29 oktober. En oerhörd menniskomassa hade gamlats utanför det hotell, hVarekt Thiers bodde; dem helsade oipresidenten meå lNifliga bifalisrop. Hr Thiers utträdde på balkongen och besvarade den honom egnade hyllvingen. En deputation af åtskilliga frumstående medlemmar i samhället gick derefter upp och aflemnåde en i umickrakde ordalag affattad adress till hr Thiers. En korrespondent från Paris skrifver til Daily News förjonde: Tidningen Gaulois vet att berätta om en duell, som skulle komma att ega rut inellan hrr Rouselle och Levavaseur, de båda republikanska kandidaterna i departementet Oise. Underrättelson har emellertid icke blifvit bekräftad; den är förmodligen en yppfianing af Gaulois, som är I en värdig medbroder till Figaro i att utsprida falska rykten. Dessa båda tidningar hafva tppfunnit ett nytt slags humor — förvisso icke af Gaulois gamla glada sort. Den humor, som de nämda tidningarne reprosentera, består deruti att de först i allvarsamma ordalag berätta en visserligen Otrolig men icke otänkbar sensationshistoria och sedan skratta åt de åsnor, som satt tro till. den; Det är sådana-knep som skolpojkar roa sig med. Det är emellertid eget att just de tidningar, som mest citera dem, äro kända såsom ihärdiga försvarare af tronen och altaret, af den moraliska Ordningens och krigets regering samt fiender till all frihet, både den republikanska och den konstitutionela. Hr Emile de Girardin, hvilken, såsom vi förut omnämt, åter har för afsigt att träda ia på den publicistiska areban, i det han i dessa dagar öfvertager tidningen France, säges skola göra sin debut med ett förslag om att förklara nationalförsamlingen OPPlöplig till år 1880. Den engelske korrespondent, ur hvars -bref vi hemtat denza nyhet, betviflar emellertid att hr de Girardin menar allvar härmed, Hr de Girardins — säger korrespondenten — har ofta förr, då han var utgifvare af Presse och Libertå, förklarat att han har för princip att gifva min publik en fid6 för hvarje dag, och jäg tror derför att hans påhitt att septennatisera nationalförsamlingen, ehuru den är mycket bra att börja ett tidningsföretag med, snart kommer att gifva vika för en annen fantasi.s De tyska tidnivgarne äro öfverfyllda af ändlösa redogörelser för den Kullmannska rättegången. Då en stor del af dessa referat icke ega något specielt intresse för svenska läsare, åtnöja vi oms med att efter en korrespondens till Deily News meddela följande: Ransakningen började kl. 9 på morgonen sistlidne tisdag. En ofantlig menniskomassa hade redan tidigtpå morgonen börjat samlas utanför rättegångssalen, 1 end ändan af salen var ett långt bord plaoeradt, vid. hvilket domstolsordföranden och fyra assistenter intagit sina platser. Vid högra väggen af salen funnos tvenne bänkar, på hvilka de tolf medlemmarne af Juryn sutto. Juryn bestod af intelligenta bönder och handlande. Femtio tidningsreferenter hade infunnit sig, representerande tyska, österrikiska, engelska, Iranska, belgiska och amerikanska tidningar. Bakom dem stodo åhörarne, hvilka uppgingo till omkring 500 personer; flera hade icke kunnat få tillträde. KL 9 infördes Kullmann, bevakad af sex polismän,. Fången framgick till sin plats med säkra steg och trotsig blick, liksom om han kände sig stolt öfver det intresse han uppväckte. Förs höret fördes af ordföranden på ett ganska mildt sätt och den anklagade afgaf utan tvekan en fullständig och uppril tig bekännelse. Han omtalade att hans hat till furst Bismarck först uppväcktes vid läsningen af ultramontana tidningar och särskildt af de i Germania förekommande reflexionerna med anledning af regeringens åtärder emot jesuiterna. Då han betraktade furst ismarck såsom npphofvet till lärostriderna och såsom den förnämste motståndaren till den romerska kyrkan i Tyskland, fattade han det beslutet att mörda honom. Han köpte sig för detta ändamål en pistol och begaf sig vid pingsttiden till Berlin för att sätta sin föresats i verket; han vaktade öfverallt på fursten, utan att lyckas träffa honom. Han medgaf att han för sina kamrater fällt yttranden, antydande hans förehafvande. Då. Bismarck för tillfället befann sig i Kissingen, a Kullmann sig dit; han hade sin pistol laddad med sex skott. Kullmann anlände till Kissingen på en söndag, men då han ansåg det oheligt att begå ett mord på den dagen, uppsköt fan utförandet af sin plan till påföljande dag. Mördyapnet, blef framvisadt för juryn, som noga undersökte detsamma. Det: väckte någon munterhet i domsalen; då fången omtalade att han höll pöggrann utkik på Bismarck i Kissingen, -emedan han beslutat att han icke skulle slippa undan såsom i Berlin Han alotada A2