-—I — efter att ha färdats ytterligare halfannan mil, upptäckte man. ett slags paradis, mot hvilket man nedsteg utför en sluttning, betäckt af en grönskande gräsmatta, och rik på herrligt doftande växter. När pilgrimen hunnit så långt på sin resa, kunde han stanna och uppgifva en suck af tillfredsställelse; ty det syntes som om han, kommen hit, kunde hädanefter anse sig fri från den dubbla fara, som han nyss lupit: den att krossa sig genom att falla i någon afgrund, eller bli mördad af någon bandit vid dåligt humör. Man såg här till venster om vägen och på ett helt ringa afstånd en liten byggnad med krithvita väggar, hvilken hade utseende af att vara på en gång ett värdshus och en fästaing. Den hade ett platt tak, omgifvet af ett muradt bröstvärn, och en ekport med tvärbjelkar och stora spikhufvuden. Ofver denna port befanns en målning anbragt; det var bröstbilden af en man med mörkbrunt ansigte, svart skägg, en turban på hufvudet och en spira i handen. Denna inskription stod att läsa under målningen: AL REY MORO. Ehuru det ingenstäder var angifvet att denne moriske konung, under hvilkens hägn värdshuset blifvit stäldt, var den siste suDEN FÖRLOBADE SONEN. ?