4 desto möra bränhande bef klinpan, och degto g Örre fara lopp vandraren gller hans åsna att halka på gianiten, som i följd deraf att den varit trampad af så många fötter småningom blifvit glatt och hal, Det är sanot stt, när man en gång passetat det örnnäste, som kallas Albama, blef vägen något beqvämiigare och drog sig — förutsatt att man kom från Malega och begaf sig till Gransda — sakto ätuttande ned till Joysna-delen; men här följda: på den lifsfara, mas redan :öfverstått, en annan våda, som, fastän don blef o-yntig ända till dess att dess förebyggande oj vidare var möjligt, icke desto mindre lifligt föresväfvade fantasien: så snart nemligen det blef möjligt att färdas eller uppebåla sig. på ömse sidor om vägan, och der i emå-kogen förträffiiga gömställen arbjödo sig, varsnades öfverallt utef.er vägen kors, bärande sorgliga inskriptioner. Dossa kors voro resta öfrer de grafvar, i hyilka mördade resande hvilade. Banditer fonnos i mängd på denna tid af laglöshet och oreda, och isynnerhet voro bergstrakterna. kring Cordova och Granada, Sierra Morena och BSierra Nevads, befokade af sådana För öfrigt lemnade inskriptionerna å korsen intet tvifve! öfrigt i afseende på sättet för deras död, som voro begrafna derunder. Under en färd, som vi företagit genom