Dagens Nyheter – 30 oktober 1874, sida 2

beundran för den uvga flicken stodo tecknade i hans drag; och innan hon slutat kitt yttrände, hade. han, oförmögen att lägga band på sig, gifvit vika för sin iore röralse och rusat fram med öppna armar för att sluta heone i sin famn. — Nå, nå... icke så, hejdade hon afvärjande, icke med den väpnade neutralitetens dygd eller med det slags enfåldiga oskuld, som leker fuilständig okunnighöt öm det onda och aldrig kan blilva dygd, utan med värdighet och sans. — Förträföga unga qvisna! utbrast vår bjelte, förlåt min häftighet, endast väckt till lif af mitt hjertas behofatt, när örd saknas, tolka min beuhdran.:. er historia ör min, min fcöken, och jog beböfver således icke upprepa den... samma göds medvetande och, nu ytterligare förädladt genom den Iyckligasto tillfälighet jeg upplefvat . bjertligt täck för edert förtroende, sata han, fattande den unga flickans hand och blickande henne trobjertadt i 1 ögonen. — Tro icke jag slösar dermed, det har blott så fallit nig, och jag vet icke hvarför; såde fröken Mynt något förlägen, met frå Petiörsson, som känner notärien sedan do vå år ni varit hennes grånhe, Kar tolst så mycket godt om eder:.. hurni arbetar ångt i på nätterna, och det har Nikasöm varit mig ett gällskap, ty jag arbetar äfven, sä länge jäg förmåre