Dagens Nyheter – 30 oktober 1874, sida 1

landtbrukare. Under de tre veckor jag förmädde fördraga den högmodiga och ponningdryga friherrinnans myndighet hörde jag mannen, baronen, endast tre gånger yttra Big. Första gångon, då han helsade mig vilkommen; han bekågade mig genast, tyjag fann i honom en fredlig, anspråkslös och vänlig man med det ädlaste skick. Sedan sammanträffade vi endåst vid middagsbordet, ty från tidigt på morgonen. var han dels ute på egorna, dals ströfvade han omkringi skog och mark, och ofta nog vittnade de framsatta rätterna, att hans säkrå lod icke förfelat sitt mål, Han nämdes aldrig af friherrinnan, och det var genom Henne lektionstimmarna bestämdes, ty ser herrn, utlät hon sig, det är mina barn, och det: syntes också mer än Väl! En dag kom baron hem, då bordet höll: på att afdukas, och tög plats vid fönstret i matsalen, utan att räga ett ord. Behagar herr baron spisa, frågade betjenton och afbröt afdukningön. — Ja, jag hann icke hem :.: jag bade illa beräkpat tiden, svarade den gamle manmen i till hälften grsäktande ton. — Man bör väl pasta på ,.. duka åt baron ned det silfver, han fört med i boet, sade friherrinnan bånände. Den kastade smutsen var tyår att afskaka, men den, mot hvilken den slungades, VAT för ädel. Med en mild, förebrående blick mötte han den simpla herrskarinnan och sänkte