Dagens Nyheter – 29 oktober 1874, sida 2

-j)j -— lop ech var rädd ekrynkla till, när han går och suddar i ston; så inte blef det mansbörda! — Det var mig en präktig hushållare... en verklig finansminister, reflekterade notarien; säg emellertid till er kamrat, att han genast kommer upp till mig nr 0 —gatan, då han kommer tillbaka! — Det kan inte bli förrän i morgon, för han skulle stanna och se bruden, 22 hon upplyete kamraten helt lugnt, — Allt bättre och bättre, mumlade notarien och lemnade modfälld och nedslagen kontoret. Hsmkommen svepte hen in sig i nattrocken och hade just intagit en kontemplativ ställning i soffhörnet, då hans granne, fru Pettersson, sakta öppnade dörren och frågade : — År notarien ensam? — Ja visst, kära fru Pettersson, stig in! — Jag skulle lemna den här rocken, sade fru Pettersson hemlighetsfullt; stadsbudet hade ju lemnat den till sömmerskau en trappa högre upp, och hon hade i sin arbetsifver glömt lemna ner den förr än straxt efter notariep rusade ut i eftermiddag. — Tusen tack, kära fru Petterson... jeg var ganska orolig, hvart den tagit vägen... det är verkligen min rock, sade notarien Skilling glad, och jeg skal minnsann gå upp och framföra min tackvägelse till den jilla sommerskan ... hvad heter hor? — Mynt; men akta sig notarien, ty detär en riktigt söt flicka, upplyste fru Pettersson.