Dagens Nyheter – 29 oktober 1874, sida 2

Öö — tjenstgöring nu, och om min städerska icke är här när ni återkommer, rå lemnar ni rocken hos min granne fru Pettersson, dörren bredvid . . . farväl! Huru fåfånga äro dock icke våra anordningar, som ofta, trots allt förutseende, slopas af omständigheter, som liksom leka kurra gömma med vår uppmärksamhet och stundom gifva enledning till förbållandsn, hvilka pi aldrig tänkt på. Endast så länge anse ni o0rs hafva beräknat allt klokt, som alt gestaltar sig i öÖfverensstämmelse med vår uträkning, ty det smickrar vår egenkärlek, men när resultatet blifver ett annat, än vi väntat, fiona vi sällan genast, att det var bäst som det skedde, och att vi i hvad fall som helst måste vara nöjda. Lagen är lika för vigtiga och mindre väsentliga händelger, och vi få väl under berättelsens fortgång se i hvad mån vår hjelte fick skäl vara nöjd med slumpens lek. Efter en god timmes förlopp återfinna vi stadsbudet utsnför notariens dörr; ärendet var uträttadt, ty han bar ett klädesplagg öfver ena armen. Han bultade på dörren: — in. gen öppnade! han bultade på dörren bredvid — ingen var heiler der hemma! Funderande en stund, fortsatte han sin väg en trappa högre upp och stannade utanför en dörr straxt till höger på vinden. Nyckeln satt i låeet och eftor en lindrigere påminnelve am gin närvaro steg han in i ett litet