Dagens Nyheter – 29 oktober 1874, sida 1

WW nn Ehuru notarien ef erfarenhet visste, att en riktigt söt flicka i allmänhet icke är detsamma som en vacker flicka, emedan förstnämda kännetecken företrädesvis utdelas såsom ersättning för bristande skönhet, beslöt han sig för att ordna sin yttre menniska. Hvem vill icke behaga... och det kan ju hända, att det är en bekantskap att göra, och således bör man taga reda på första intrycket, tänkte vår vän, under det han framför spegeln ordnade sitt hår; f—n så dumt, att klockan skulle vara hos den store urmakaren, tillade han med saknad, stängde sin dörr och ilade trappan uppför. Anländ utanför den unga sömmerskans dörr, stannade han tvärt; han kom liksom af sig, och visste icke om han skulle vända om eller våga knacka på. Han gick längre fram i vinden, utan att råka på någon dörr, som ingaf honom en så oförklarlig sktning som den, hvilken ledde till den, som besöket gällde. Hans afsigter voro ju icke dåliga, — sådana hade altid varit fjerran från honom — hans mening var ju endast att afbörda sig en tacksamheteskuld för honom visad tjenstaktighet; aldrig förr hade han erfarit gådane känslor, gom nu, Sedan han en gtund svalkat sig framför den öppna vindsgloggen, vände han tillbaka, och blef nu i balfskymnoingen varse ett litet kort på den fruktade dörren med påskrift: Här mottages all slaga maskinpsömnad. Godt, tänkte ban;