Dagens Nyheter – 29 oktober 1874, sida 1

rum och möttes i dörren af en ung vacker flicka, som just lemnat sitt arbete vid symaskinen för att mottaga den synbart väntade. Det lilla propra rummet bebodder af sömmerskan fröken Mynt, och allt derinne bar vittne om den ordnande qvinliga handen. Den enkla allvarsamma drägten förhöjle den enkla invånarinnans behag, der hon stod, liksom i en ram omgifven af det nätta, vårdade möblemanget, på en botten så hvit! som golfvet i en helgdagsstuga på landet. Också var trefnaden i hemmet den unga sömmerskans högsta glädje; aldrig var hon nöjdare än då hon hade fullt upp att göra der och under eget tak fick sträfva för sitt uppehälle och sjelf laga sitt tarfliga mål på det lilla gasköket. Endast för förtjensten, som hon aldrig försummade att taga reda på, samt i brist af arbete i hemmet, mottog hon sådant utomhus. De många kräsliga rätterna, som då uppdukades i stort bordsällskap smakade henne aldrig så väl som det mål hon sjelf fick välja i hemmet hon kände sig vid dylika tillfällen besvärad och erfor känslor af beklämning, och det var i sanning icke afunden eller minnenas ljufliga tyngd, com tryckte henne, utan mörka moln, som skymde minnet af en solljus barndom, tidigt störd af händelser, hvilkas förhärjande makt hon icko rådde för, men tvungo henns att utbyta barnkammareng lekar mot arbetsrummets allvar. I en