Dagens Nyheter – 27 oktober 1874, sida 2

dem. Stadens bullrande klockspel hörjsde låta höra sig, dörrarne till en sal öppnadeg, och mängden rusade in, Man visste, att den utvalda taflan skulle stå högst på en: ställning öfver de andra. Ett töcken lade sig öfver Nellos ögon; hans tanke blef förvirrad och benen svigtade under honom. Slutligen kunde hen se ritningen. Det var ej hang — en långsam och klar röst uttalade namnet Siephen Kiesslinger, bördig från Antwerpen och son till en grosshandlare i denna stad. Då Nello kom till full sans, låg han, på en stenbäll utanför byggnaden. I fjerran såg han Antwerpens ynglingar gladt emottaga sin lycklige kamrat och föra honom i triumf hem till hane bostad. H— Alt är förbi, suckade Nello; alit! Eburu försvagad af en långvarig fasta, styrde han likväl kosan tillbaka till byn. Saön föll. oafbrutet; en isande nordanvicd blåste; det gick långsamt för dem att sträfva fram öfver fälten. Plötsligt stannade Patrache, borrade nosen ned i anön, börjar de derefter krafsa och framdrog slutligen med tänderna en liten läderpåse. Nello tog den af honom i mörkret. I närheten låg ett litet kapell, der en svag, dunkel och flämtande låga brann vid foten af Kristusbilden. Mekaniskt nalkades gossen ljuset med påsen; utanpå denna Bod Baas Cogez