Dagens Nyheter – 27 oktober 1874, sida 2

och man. Hon är oskyldig, det ansvarar jag för, och ingen gorg skulle förmått honom att begå en dålig handling. Men Bars Cogez var euvie; då han en gång sagt en sak, så var den sagd, eburuväl han i djupet af sitt hjerta visste, att han hade orätt. Nello fördrog all dezna smälek med det högmol, gom föraktar ett rättfärdigande. — Om jag vinner priset, sade han till Patrache, skola de ångra hvad de gjort. I alla fall var det för ett sexton äre barn, dittills smekt och ombuldadt, en svår pröfning, och isypnerhet under don kalla vintern, då grännarne slöto Big till hvarandra och ofta tillbragte qvällarne vid samma braga. Nello och Patrache, uteslutna från samqvämet, nödgades värma sig så godt de kunde under det fattiga tak, der hungern ofta höll dom sällekap; ty sedan någov tid hade en handlande i Antwerpen börjat uppköpa mjölk i trakten och lät sjelf afhbemta den förmedelst en mulåana. Knappt tre eller fyra af befolkningen hade förblifvit den lila gröna kärran trogen. Hunden stannade enligt sin vana framför de dörrer, gom hädanefter voro slutna för honom, och vädjade till invånarne med en stum men vältalig blick. Det kostade på många att sålunda tillsluta dörrar och hjertan, men frågan var af vigt; det gällde att behaga Baas Cogez.