Dagens Nyheter – 27 oktober 1874, sida 2

-OU mm husbonda lefde, så länge ville också Patrache lofva. De gipgo åsen vanliga vägen. De flesta föneterluckor voro ännu tillslutpa; dock hade folket på några ställen redan kommit i farten. Ingen tyckteås ge akt på Nello och Patrache. Framför en dörr stannade gossen; hans morfar hade mer än en gång gjort folket gom bodde der goda väntjenster. — Skulle ni vilja skänka en bit bröd åt Patrache? frågade han blygt. Hen är gammal och har ingentiog ätit sedan i går morse. Hustrun, till hvilken denna bön ställdes, stängde i störata hast sin dörr, efter att ha mumlat något om att rågen var så dyr; och Nello tiggde ej mera. Då han kom till Antwerpen, slog klockan tio: — Om jag hade något att sälja för att köpa honom bröd? tänkte Nollo; — men han hade endast sin tunna bomullsblus och sina träskor. Patrachoe borrade sin nor ia i gossens hand, söm om han velat bedja honom ej oroa Big för bana skull. Pristsgarens. namn skulle tillkännagifvas klockan tolf; Nello styrde sina steg till den byggnad, der han lemnat sin skatt. I trapporna och förstugan trängdes de täflandes hop; och voro alla dessa omgifna af slägtingar och vänner. Nello ryate af räddhåga, då han med Patrache smög sig in bland