Dagens Nyheter – 27 oktober 1874, sida 1

utan namn, hvarifrån men med svårighet skottat snön. Nello och Patrache voro redan återkomna till sin koja, men det skulle ej ens vara dessa stackare tillåtet att få lida i fred. Jehan Doag hade på senaste tider blifvit skyldig en liten summa penningar åt stugans egare, en skoflickare, som hvsrje söndags afton drack sin bägare med Baag Cogez. Men då nu begrafningen var betald, egde Nello ej ett öre qvar. Förgäfves sökte han röra skoflickaren, hvilken hade peanvingen till sin afgnd; i brist på hyra, lade den gnåle mannen beslag på allt det lilla torftiga bohag, som fenns i stugan, och gBedan befallde han Nello och Patrache att från och med morgondagen draga sina färde. Hunden och barnet tillbragte hela natten slutna intill hvarandra vid den kalla eldstaden. Då morgonen inbröt, sade Nello åt Patrache, bedande i tårar: — Låtom os? gå, det är bättre än att man jagar oss härifrån... Patrache hade ingen aunan vilja än sin väns. De gingo alltså vid hvarandras sida; hunden sänkte hufvudet, då han passerade kärran, som icke mera var hans, och läderselen, som lyste så bjert mot snön. Han skulle önskat att han fått ligga sig ned och dö — men nej, icke så länge hang käre