dermera Torestod han ätskillga vikarlater, sist i Hallingsbergs församling. Detta vikariat slutade den 20 juni 1873. Betyget från Hallingsberg lydde, att han visat nit, ordning och utmärkt undervisningsförmåga. Så begaf han sig till Stockholm, der ban i augusti s.å. anställdes som extra lärare i badögårdslands folkskola. Han blef emellertid sjuk i slutet på året, hvilken sjukdom fortfor i början på detta år, hvarför platsen under tiden måste tpprättbållas af en annan. I slutet af januari månad uppsades han från sin befattning från och med den 1 mars. — Men fick ni ej lemna platsen derför, att ni lefde or Frverdådigt lit? frågade polisintendentön, — Nej — När kom ni på den iden att förfalska? — Strax efter det jag blifvit uppsagd. — När gjordes den första förfe skningen? — I slutet af januari. Då skref jag en vexel på 600 kr., utfärdad i folkskoleinspektör Meijerergs namn. — Hade ni lärt er att härma folkskoleinspektör Meijerbergs namn? — Jag har sett hans namnteckning och efterapade den. — Hvad var orsaken. att ni förfalskade; ville ni hafva penningar för att tillfredsställa er lust att lefva högt? — Jag var skyldig åtskilliga kamrater oeh så bjöd jag, Bodde ni tillsammans med någon vid den tiden? ;— Ja, med en musiklärare, Alex. Andersson. Vi bodde vid Ladugårdslånds torg. Men jag flyttade snart derifrån till Klara Östra kyrkoata. 22 Hvar fick ni blanketterna till vexlarhe? — Demj köpte jag för hvarje gång i någon bokhandel. . — Nichar under en tid af 6 månader förslösat betydliga penningesnmmor. Användes de alla till rummel? — Ja; men jag betalade äfven skulder. — Tala nu -om edra andra förfalskningar. — Den andra vexeln var på 400 kr., hvilken jag inlemnade i Enskilda banken. — Hvad gjorde ni med dessa 400 kr.? — Dem lefde jag upp tillsammans med kanirater. ; Hg — Kamrater!. Hvad var det för kamrater, Voro de skolläräre? — Nej; i allmänhet kontorister... Den tredje vexeln förfalskade jag kort tid-derefter; den var på 600 kr. och inlemnades i Riksbanken. — Men huru kunde ni på så kort tid göra slut på dessa summor. Drack ni; förslösade ni penningarne på annat sätt? På hvad sätt kunde de så lätt gå åt? — På fina middagar. — Omnämn edra öfriga förfalskningar. — Den fjerde, på 600 kr., inlemnades:i Enskilda banken; den femte, 600 kr., i Skandinaviska kreditåktiebolaget; den sjette, 600 kr.. hos Guilletmot Weylandt; den sjundö, 600 kr., i Inteekningsgarantiaktiebolaget; den åttonde, 600 kr., i Stockholms handelsbank; den nionde, 450 kr., i Skandinaviska kreditaktiebolaget, och den tionde, 450 kr., kos Guilletmot Weylandt. Hela förfalskningssumman sålunda uppgående till 5,500 kronor. — När belånade nf de sista vexlärne? — Den 6 eller 7 juli. Då belånade jag detvå å 450 kr. hos Skandinaviska kreditaktieboläget och hos Guilletmot Weylandt. on då de andra summorna slut? — Ja! — Men att ej edra kamrater sade något till er, när de sågo. att hi hade så mycket petningår. Misstänkte de ej, att de möjliger kunde vara åtkomna på oärligt sätt? . I — Kanhända de anade det på senaste fiden, — Var det ingen utom er, som visste, att förfalskningar begingos? : — Hara linge uppenolt fi Kar, Sedan fi begått de sista förfalskningårne? — Jag reste samma dag. — Ni hade då 900 kr. med er? — Nej, endast 700 kr.; jag gjorde slut på 200 kr., innan jag begaf mig härifrån. — Ni bögaf er då till Norrköping. HvVarför reste ni dit? . — Jag visste ej hvad jag ville. Jag tänkte att ge mig hemåt. — Men så fick ni andra beslut? — Ja jag reste med bantåg till Göteborg och ankom dit den 10 juli, uppehöll mig der till kl. 1 samma dag, då Je begaf mig med ångbåt till Hull, och kom sdit den 19 samt vistades der i ätta dagar. — Huru mycket penningar hade ni öfver? — Jag hade förstört mycket i Norrköping och i Göteborg äfven, ; — Men huru bar ni er åt? Spelade ni kanske — Ja! — Spelade ni ofta biljard i Stockholm äfven? ! -— Ja! je — Dåligt tecken! Biljarder äro dåliga tillhåll! Huru mycket hade ni öfver, när ni kom till Hull? — Tjugofem pund pyalade iGöteborg. 4 — När kom ni. till Liverpool? ; — Den 26 eller 27 juli. — Och der vistades ni till börjanpå oktober? — Ja, och under tiden tog återstoden af penningarne slut, Hvärefter jag sålde kläder. — Hade ni ej, ämnat att resa till Amerika? — Jo, men jag kunde ej besluta mig dertill. Jag måste resa hem, pr eckanal ag — Ni kom på sjukhus i Liverpool? — Ja, i slutet af aigusti. Der låg jag i 1, månad. MÖR saa — När kom ni till Göteborg? ter var — Söndagen dem 12. Men jag. anmälde mig ej för polisen förrän lördagen derefter. -— Hade ni några penningar) Här Hi komstill Göteborg? al ; — Nej, men jag sälde en öfverrock.. sas — Ni har nu, som jag tror, aflagt en upptiktig bekännelse. Har ni inga andra brott att bekänna? — Nej! K a OM As å För inkallande åf ofäibud från dexbanker, der; de falska vexlarneinlemhnats, blef målet äppskjutet till i morgon. Svönssön återfördes till Häktet. LANDSORTEN: En särdeles! kärleksfall skrkddare, vid namn Nils Nilsson Österling, född.1840 i trakten af Lund, har nyligen införpassats till häktet i Engelholm, abklapad för tvegifte. Först gifte han sig (år 1867) med pigan Elsa Svensdotter från Gårdstånga och blefsnart egare af ett litet nätt hus. Men.när: smekmånaden yar slut, blef skräddaren rasande på mor: Elsa och reste helt tvärt ifrån henne, styrande van till Danmark; der han vistades i ttå är dör Ftiv den gjorde han bekantskap med den fagra Cecilia Städe från Riseberge; som vit tillfället. fistades i ÖsterKhos närhet. Döt säta varet flyts BRA VR NANNA SSR