Dagens Nyheter – 26 oktober 1874, sida 2

SN hos sin hund. Han närde en hemlighet, känd :endast;af denne kamrat. I kojan fanns ät litet krypio; dit ingen kommer än Nello sjelf, coch som lagom upplystes af det ymniga ljuset från norr. Der hade håt snoråe nat åt sig ett slaga staff, och på en stor duk, bestående: af. grått -papper, hade han gifvit form åt en: af de oräkneliga fanua3! er, obO ovardös i. åns, bjerda;. Aldrig kade han lärt al tåxödj ioga medel hade han att förskaffa sig förgery och Hök Än er gång hade ban måst försåka bröd för ati KÖPA sig de grofva materialier gom han egde; blott i svart och hvitt kunde han framställa Åe saker, soi anslog hans blick. Der stora figurel; fom hat ritat i Kit vär en gubbe, sittande på ett Nyllfallst träd. Nello bade ofta sett Micköl, vodhuggsfön, kitta och hyila sig på det sättet. Hurt okunnig han äp vär i afseende å perspektiv, anatomi 0.-8 v., hade lat likväl förstått att åtyrgifvahela tröttheten hos deti öfverårige, han: Melanköliskå tålamod, hans sesigmerade Ansigtsuttryck, så att denna enstaka figur i aMtonens mörker var ett povny groft och ej utan fel, men sannt från naturens och kom stens synpunkt och skönt på sitt sätt... Goysen närde en måhända fåfäng men kär förhoppning. Han vile skicka debna ritning till en täfling, som komme att gälla ett tills kännagifvet pris af 200 francs om året, och