Dagens Nyheter – 26 oktober 1874, sida 2

— 19 — Älska mig blott, tillade han, ömt kyssande henne; och jäg lofvar att bli en stor man, hvad man änvu må säga om mig. ; s Men om jag inte. skalle älska, dig? frågade hon, görande med sitt köns instinkt lika koketteri en liten min åt konom genom tårarna; Nellos ögon stirrade mot horizonten, der Antwerpens katedral resto sig uti den flammändska aftonens guld och purpur. Öfver hanz anlete hvilade ett så underligt leende, att Aloisa blef alldeles förbryllad. a Jag skal: ändå och trots allt bli stor; andata dör jag. — I sådant fall är: det du; som ej älskar mig! utropade. det bortskämda barnet med harm; men den unga. gossen skakade på hufvadet och gick sin väg igenom säödesfälten med samma allvarliga leende på läpparne; alltunder det han sågs framför sig uti en ljof vision den stund, då han skulle återkomma tiil sitt fädernesland för att begära Aloise af hennes föräldrar, som skulle emottaga honom med hedersbetygelser; under det att byfolket skulle säga sinsemellan: Nu är han en. konung bland oss och ändack var han blott fordom vår lilie Nello, som lifnärde sig med det rom hars hund förtjenade åt honom.4 Då skulle hen måla gin morfar, betäckt med sammet och pelsverk, såsom gubben i Den heliga familjen, som finnes