Dagens Nyheter – 26 oktober 1874, sida 2

syster, fru Gustafsson, utmärkte sig möst för de praktfulla dvägter de bäro: Uti hr Lind: berg nade Bengt Lagman fått en mycket tarflig representant. Hr Lindberg gjorde fåfänga försök att imitera hr Schwartz vid kungliga teatern, men både hans organ och spel försvuro sig mot hohom, och helt säkert skulle stycket vinna på, om detta parti anförtroddes åt någon annan. Mera lyckad uti sin imitation (af fru Hvasser) var fröken Stier såsom Sigrid. Detlåg något bjertegodt vti Kela hennes uppträdande. Det var värme och inspiration. Isista akten;uti mötet med jarlen, visade hon prof på sann begåfning. Åfionens pris tillföll henne. Hr Petterssons Knut Algotson var en rätt god bild af den förorättade riddaren, och uti scenen i första akten mellan honom och hans väpnatre, gamle Björn, hr Mallander, fick publiken tillfälle förnya bekantskapen med två skådespelare, som tillförene med rätta tillvunnit sig ett godt namn: fröken Rylander såsom Ingrid och lir Sjöberg såsom Ppriorn i Vreta, båda engagerade från hr Åhmans sällskap, hade begge misstagit sig uti uppfattningen af sina roller. Fröken Rylander var mera en hederlig matrona än sin tids husfru, och hr Sjöberg erinrade om en misslyckad intrigant. Om de öfriga rolinnehafvarne är ej något synnerligt att säga, utom :om fru de Nan, som här hade en mindre roll, nemligen Ingas, uti hvilken är inlagd en sång, för hvars utförande hon belönades med en skallande applåd. Efter styckets slut inropades samtliga de spelande, och då förhänget föll, hördes också rop på impressarion, hr Ringnör, men han uteblef; hvad som dock ej uteblifver är otvifvelaktigt allmänhetens tacksamhet och erkänsla för hvad hr Ringnår nu gjort att förskaffa Göteborg en stående teater, hyartill qvällens föreställning gifvit de bästa förhoppningar.