Dagens Nyheter – 26 oktober 1874, sida 1

20 oi S:t Jakobs kapell, och han skulle ställa Patrache på hans högra sida med en guldkedja; öch sedan skulle han säga åt folket: — Denne var länge min ende vänt — Och så skulle han ha ett marmorpalats, med lustgårdar; och dem skulle han öppna för de fattiga och öfvergifna, som hade stora anlag för skön konst. Då man skulle välsigna hans namn, ville Nello svara: — Tacka Rubens; hvad hade jag varit utan honom? X XL. — Det är i dag Aloises födelsedag, eller huru? frågade den gamle Doas: Hans dotterson skulle heldre ha sett, att han Kaft ett mindre godt minne; emellertid gjorde han ett jakahde tecken. f Och hvarför är du icke med der? Du här ju aldrig varit derifrån på de sista åren. — Jag nännes ej lemna dig; du är för sjuk, stammade barnet och böjlle sig öfver honom med ömhet. — Åb, ekräp! mor Valette kande ha hållit mig sällskap. Det är ett annat skäl, Nello. Du har väl icke råkat i någon tvist med den lilla? — Aldrig, morfar, aldrig! ftropade Nello