Dagens Nyheter – 26 oktober 1874, sida 1

katedralen, tyckte han, att Rubens väldiga skugga, utträdande ur töcknet i all gin herrlighet och glans tillhviskade honom: — Mod! Det är ej genom fruktan och räddhåga, som -jag för evärdeliga tider förbundit mitt namn med staden Autwerpen. Nello gick stärkt hem; han hade gjort sitt bästa; det öfriga hvilade i Herrans hand: Denna natt och följande dagar föll så mycket snö att vägarne blefvo hardt nära omöjliga att trafikera, och bäckarna fröso. Att föra mjölken tvärsöfver de stora frusna fälten var ett hårdt arbete, hårdt isynnerhet för Patrache, ty åren, som stärkt Nelloa uppväxande ungdom, hade? gjört .hundeas verksamma lemmar styfva;. men. han afstod dock aldrig från sin andel i mödan, aldrig tillät -han Nello spännas i hans ställe framför kärran; han skulle lika litet samtycks till att vakta elden i spisenj gom en gammal veteran, då man blåser till anfall. — Min stackars Patrache, snart skola vi sofva lugnt båda två, sade Jeban Doas, smekande honom med sin vissna, handy som alltid med honom :delat äfven den; sista brödbiten, och gubbens hjerta kändes helt betryckt vid denna tsnke; då de icke mer funneg, hvem skulle då bry sig om deras högtälskade barn? : En eftermiddag då Nello återvände från Antwerpen på snöbetäckta vägar, som blifvit