då och då det ailmänna medlidav det ökade hans lön med en tallrik varm soppa eller en vedknippa, kom han inrur ande i kojan om qvällen med ett triumferar ide hurra. Vinter eller gommar fanr,g det en enda sak, som plågade Patrachr, I Åniwerpen finnes, som hvar man vet, nästan uti hvartenda gathörn dystra, gaw maldags helgonbilder, lemningar från det förflutna, som qvarstå midt ibland vår raoderna tids. rörelse och buller, och hvzrje dag lyser öfver dem och foglarna krytsa ltring dem, under det att i mullen nedanför: deras fot hvilar Rubens, Mörvarens. ära sväfvar ännu öfver Aulwerpea. Åt hvilken rida man vänder Big, ka de trånga gatorna och det stillastående vattnet, öfverallt är han, kastande sitt förklarade ljus öfver ce vanligaste saker, öfverallt följa oss hans srälle, hans gudomliga ingifvelser; och stenurna, som en gång buro hans fjät, tyckas wilja resa sig, för att med en Jefvande stämina tala om honom. . Hvad vora Antwerpen uten Rubeng? En tumultuarisk saluplats, till hvars skeppabro endast köpmän skulle käuna sig dragna. Men genom och med Rubens, är det för hela verlden ett heligt namn och en dycbar jord, ett Betlehem, der en af konstens gudar såg dagen, det Golgatha, der denne gud hvilar. O, nationer! I gören rätt, då I högmodens öfver edra store män, ty endast genom dem skall framtiden lära kärma Er! I det afseen