fin lexa af Italien, då han så häftigt for ut emot general Lamarmora för dennes offentliggörande af diplomatiska handlingar. Synbarligen misslyckades hans planer att hålla Thiers qvar vid makten i Frankrike och att omintetgöra legitimisternas politiska program; dock må man undra, om icke hans omdöme den gången var sundt, då man ser huru ringa styrka marskalk Mac Mahons styrelse förmått att lägga i dagen. Icke heller synes furst Bismarck hafva varit mycket lycklig i sina försök att öfvertyga ryska kejsaren om de carlistiska anspråkens vådlighet för Europa. Sakförhållandet är, att furst Bismarck är en alltför myndig herre för att uppfostra goda diplomater. Han stöter sig med sina skickligaste agenter och hans lydigaste organer äro icke dugliga nog att utföra hvad han önskar, Spänstighet och viljekraft äro förträffliga egenskaper; men hos den, som eger dem i så hög grad som furst Bismarck, bidraga de icke till att öka det moraliska inflytandet öfver andra. Från Berlin telegraferas till Daily News angående den Arnimska saken följande: Den påfallande skyndsamhet, med hvilken auktoriteterna i sista ögonblicket vidtogo sina åtgärder mot grefve Arnim, kan möjligen förklaras deraf, att grefven under de närmaste dagarne före häktningen efter åtskilligt besvär erhållit ett lån på 120,000 Thaler i en Berlin-bank mot pant i sitt stora gods, Nassenheide, hvilket lån blifvit användt till inköp af ett resekreditiv. Hela affären hade just blifvit afslutad .samma dag som grefven fängslades. — En brefskrifvare från Berlin till Neue freie Presse i Wien försäkrar, att åtgärderna emot Arnim från första början blifvit påyrkade af grefve Arnims efterträdare i Paris, furst Hohenlohe. — Grefve Herman Arnim, som är tysk minister i Lissabon, kommer att lemna sin post. Det säges, att äfven alla öfriga medlemmar af den Arnimska ätten hafva för afsigt att lemna de platser, som de innehafva i statens tjenst. Deras förbittring mot Bismarck lär vara synnerligt stor. Vid Strassburgs universitet hafva nyligen två professorer blifvit afskedade från sina befattningar, nemligen dr Schultz, professor i teologiska fakulteten, och dr Lexis, professor i den juridiska fakulteten. Om anledningen till dessa åtgärder hafva vi oss ännu intet bekant. x x x I fredags i förra veckan egde en duell på värja rum vid den belgiska gränsen mellan den radikale ledamoten af franska nationalförsamlingen, hr Georges Pårin, och hr Gröegori, redaktör af den i Nantes utkommande tidningen Union de IOuest. Anledningen till striden var den, att den sistnämde i sin tidning intagiten artikel af ett för Gambetta kränkande innehåll... Båda de stridande blefvo sårade, hr Gregori i ansigtet och hr Pårin i handen. x x j x Som bekant var påfven Pius den nionde i sina yngre år, då han ännu bar namnet Mastai Feretti, icke så fiendtligt sinnad mot de liberala idberna; han ansågs tvärtom höra till det unga Italien och blef intagen i en frimurareloge, som ansågs bylla frisinnade grundsatser. Under de senare åren har han emellertid vid flera tillfällen visat sig fiendtlig mot frimurarne och till och med uppmanat kleresiet i Brasilien att gå aggressivt tillväga mot detta ordenssamfund. Den loge i Palermo, uti hviiken han först upptogs, har förgäfves sändt honom flera uppmaninningar att rättfärdiga sig och har nu på ett allmänt möte af iogemedlemmar högtidligt dekreterat påfvens uteslutande ur samfundet. Dekretet, som publiceras i en uti Köln utkommande frimuraretidnvivg, är undertecknadt af Victor Emanuel i egenskap af stormästare för logen Orientent i Italien och lyder ålunda: En man vid namn Mastai Feretti, som blifvit i frimureriet invigd och derefter högtidligt aflagt edligt löfte om kärlek och broderskap samt sedermera blifvit krönt till konung och påfve, har nu förbannatHsina forna bröder och försatt alla medlemmar af frimurareorden i bann. På grund häraf är den ofvannämde Mestai Feretti såsom menedare utstött ur frimurarnes samfund. OMMCMSdmmm——skm———————X—tX——