Dagens Nyheter – 22 oktober 1874, sida 3

Hvarjehanda nyheter. Några fakta och funderingar. Vid vårt jordklots hastiga rörelse föras vi framåt hundra engelska mil, under det vi hinna räknå: en, tvåj tre, fyraj fem knäppar på vårt ur. Ett bantåg, som ginge fram med samma fart, skulle fara omkring jorden på tjugo minuter. Man har icke kunnat bestämma om jorden är en tät kropp eller ett skall; hon är en för stor nöt att knäcka för vårt begrepp, och icke kunna vi heller lämpligen skaka henne för att höra om det skramlar, eller knacka på henne för att få veta, om hon är ett tomt kärl. Om alla planeterna i vårt solsystem sloges tillsammans och rullades till en boll; skulle de bilda ett klot, som vore en femhundradedel af solens storlek. Alltså har du, min läsare, om du någonsin tänkt dig vår iord som en verld af stor betydenhet i skapelsen, gjort ett stort misstag. , Teleskoper ha tillverkats, som förstorat så mycket, att man med dem borde kunna upptäcka byggningar eller verk i månen, som icke vore större än Westminsterkyrkan i London; så att något sådant som städer eller vägar, eller massor, såsom t. ex. armber på fältfot lätteligen skulle kunna ges. Men ingenting dylikt upptäckes af det skarpaste öga. Planeten Mars är jemförelsevis ett litet klot, och bans dragningskraft är derför svag i förhållande derefter. En mennisks, som gingej der, skulle ha förlorat två tredjedelar af sin vigt och skulle knappt tyckas trycka jorden. Ått flyga vore mycket lätt der. På planeten Jupiter, hvars diameter är 87,000 mil, skulle eh mönniska; om hör kunde lefva der, fina Bin vigt ökad åtta gånger. Hon skulle sannolikt tumla omkull och: vara ur stånd att lyfta upp hufvudet, af den orsak att kropparnes tyngd påverkas af de planolörs storlek och tyngd, på hvilka de elva. På-samma planet, Jupiter, skulle solen för en menniska synas mycket reducerad till sin storlek, nen hennes skenbara rörelse skulle vara så mycket ökad, att hoh skulle tyckas synbart rulla öfver himlahvalfvet. På fem timmar skulle hon fullborda hela sin dagsresa, och sedan skulle en, två; tre, ände till fyra månar stiga upp, den ena efter den andra, som också skulle löpa en kapplöpning gehom molnen — nymånar, halfmånar, fullmånar och så vidare; och ett annat lysande föremål skulle också uppstiga, Saturnus med sina ringar och måndrabanter. Men dessa skulle äfven förSVinna red hela svärmen af