Dagens Nyheter – 22 oktober 1874, sida 1

utsäga, att en sådan glädje skulle träffa mig i detta afskyvärda land! Jag förlåter det dess smuts, dess videkepelse, dess lättja; jag vill till och med benuvdra det, emedan pi två hör funnit hvarandra. Öfverjägmästarsn var så upprörd, som om han sjelf förlofvat sig; ban frågade professorskan, om han ej i dag uppfört sig som en diplomat af äkta sorten; uten honom skulle sammankomsten ej kommit till stånd; och isgen hade ju kunnat märka på honom, att ban umgåtts med några ovanliga planer? Hon var stolt öfver sin förställningskonzat och beklagade formligen, att den icke förr blifvit använd. — Hör, lille hexa! ropade har till den unga flickan, som hade gått ut på balkongen med Wiidenhagsev. Vi måste sända ett telegram till din mor, för att hor råtte bli så fort som möjligt underrättad om händelsen. Vill du slå vad med mig om, huru svaret kommer att utfalla? Öfver Hermances angigte utbreddc gig en skugga; men hon slöt sig ännu fartärs intill den älskade. — Hon kommer att af allt bjerta glädja sig åt din lycka, men skall bestäradt tilägga: Detta kunde ju skett för lärge sedan. Och den gamle horrn hade rätt. Fru Augusta skref till sin dotter olt moderligt, kärleksfullt bref, i hvilket hon sade,