Dagens Nyheter – 20 oktober 1874, sida 3

och 1873 till 169. Biskopen af Örleans, moönseigneur Dupanloup, har afsändt ett bref till Italiens pre. mierminister, hr Minghetti, i hvilket han med mycken skärpa förebrår den italienska regeringen de åtgärder densamma vidtagit mot den katolska kyrkan. Den gamle Thiers gör ännu mycket väsen af sig hvart han kommer. Senast har han ådregit sig uppmärksamheten derigenom, att han vid en sammankomst med redaktörerna af tidningen Il monitore i Bologna yttrat att hertigen af Broglie vore den impopuläraste man i Frankrike och Italiens bittraste fiende, Italien, fortfor ban, har intet att frukta af Frankrike; det kan öndast inöjligen från deä nuvarande franska regeringens sida vänta att få erfara yttringarne af ett doldt agg, som har sin grund i det ultramontana partiets inflytelser, hvilka då och då göra sig gällande inom ministeren; men denna är efter mitt förmenande ytterst svag. Den ministeriella och konservativa pressen fortfar att göra häftiga utfall mot Thiers med anledning af hela hans uppträdande i Ialien. Man beskyller honem för brist på fosterlandskärlek, då han velat nedsätta franska statsmän under ett samtal med utlänningar. — I Paris har ett rykte blifvit utspridt att expresidenten skulle hafva blifvit gripen af stråtröfvare i närheten af Montefiascone. Det är Figaro, som först Jlemnat denova öfverraskande underrätteise, hvadan man torde göra klokast i att tills vidare betrakta den såsom ett skämt. x x x I den utländska presssen offentliggöres en korrespondens mellan furst Bismarck och den af krigsrätten i Paris nyligen till döden dömde Regnier, hvilken under kriget 1870 uppträdde såsom sjelfständig underhandlare mellan tyska högqvarteret och den flyktade franska kejsarfamiljen. I ett bref från London af den 22 september uppmanar Regnier furst Bismarck att offentligen ådagalägga hans oskuld, på hvilken anmodan fursten svsrar sålunda: Varzin den 2 oktober. Min herre? Med anledning af den krigsrättsdom, som nyligen blifvit fälld öfver er, bar ni anmodat mi; att upprepa hvad jag vid vårt sista sammanträlfande yttrade angående min uppfattning af ert förfarande. Jag tror icke att mitt vittnesbörd kan ega den betydelse för er som ni antager; sinnesstämningen är ännu alltför hetsig och det stora antalet af edra landsmän, som förkättrar mig och med orätt anser mir för en fiende till Frankrike, skall lägga er till last allt hvad jag kan säga till ert försvar. Dock drager jag icke i betänkande att ännu en fång förklara att ert handlingssätt aldrig har ingifvit mig den föreställningen att ni leddes sf något annat motiv än en rmödig hängitvenhet för ert-fäderneslands intressen;-hvilka-ni-betrak-tade såsom identiska med den kejserliga dynastiens. Jag gynnade genomförandet af edra planer i den förhoppning att de, om de lyckades, skulle påskynda fredsslutet genom att sätta den kejserliga regeringen, den endå bom vi då hade erkänt, i förbindelse med Rhenarmön, som syntes ha blifvit densamma trogen. Hade en sådan atgång inträffat, så hade vi befunnit oss gent emot en regering, som var tillräckligt stark till tt underhandla och plute fred i Frankrikes namn. Jag kan på min ära försäkra att ni aldrig hvarken mottagit eller begärt någon personlig fördel, och att jag genom att låta er komma in i Metz rodde mig skola underlätta en patriotisk handing, hvilken på samma gång kunde gagna frelens intressen. t n Mottag, min herrv, försäkran om min utmärkta lögaktning! v. Bismarck. I sammanhang med den Arnimska frågan äster Journal de St Petersbourg uppmärkamheten derpå, att Corresp. fratitö-italienne ust samma dag som Årnim fängslades omalade att kejsar Vilhelms besök i Rom skulle ara mycket välkommet för päfven, enär han oppades att kunna öfvertala kejsaren att Srändra sin politik gent emot katolikerna; mt att påfven alltid bibehållit ön persong vänskap till kejsären liksom kejsarinnan ugusta alltid vsrit påfvens favorit. Man ar, skrifver tidningen, i Vatikanen äbbir ke uppgifvit hoppet att få se Bismårck löst af Arnim. Det påfliga hofvet har paperi gin ego, som blottställa Bismarck ännu era än de aktstycken, som ifjol offentligjordes af general Lamarmöra. Den framstående tyskå historieskrifvaren rofessor Mommsen mottog den 16 dennes ktoratet vid Berlins universitet. Innan sten försiggick uppläste den afgående . rekrn, professor Weyerstrass,. en redogörelse r åtskilliga förhållanden rörande universitets verksamhet under det förflutna året, udenternas antal har under Jäsåret ökats ad 134 KR RK RAL ue