Dagens Nyheter – 20 oktober 1874, sida 2

skygg! vidrörde ochi icke vågade föra till fina Jäppar, det är mycket vänligt af er att unosbka ös, MOR tyvärr är min farbror icke hemma. Hon höll ögonen sänkta mot golfvet, öck de mörka ögonhåren aftecknade sig på de fint hvälfda kinderna medelet lätta skuggor. — Skalle ni vilja tillåta mig att här vänia fdhom? frågade Manfred, hvi ken håde kelt och hållet förlorat fattöinger osh vände sin hatt mellan -händerna;som en tafatt skols mästare på. landet;jog måste: eljest afatå från nöjot: att träffe honom, då jag... då jag reser i afton. ar Amnar ni fösal! utropade Hermance, i det hon slog upp de milds, bruna ögonen. 0, hvilken ton, hvilken blick, fulla af eldigt vecod! Nej, ännu var allt hopp ej: nte, han fåsto blott djerft begagna det närvarande ögonblicket. ny s — Får jsg då stanna? Hon hade återvunnit herraväldet öfver sig: sjelf. i — Om ni vill höja er imåd mitt sällskap, svarade hon, i det hon med en artig.åtbörd inbjöd honom: att stiga in; Hon gick framför honom, passerande flere ram; 1et:tycktesuhenne nästan, som skulle hon qväfvas derinne mellan fyra vöggar. — Skulle ni icke föredraga att tagå plats på balkongen, sade hon -btydd; i rummen blir det alltid så qvaft fram mot aftonen: