Dagens Nyheter – 20 oktober 1874, sida 2

— 223 Je, det år en iryckande luft, genihålde han, i det han strök sig öfver pannan med näsduken, . j Den unga flickan hade slagit sig nad i en prydligt flätad rottingstol och rörde solfjädern mekaniskt fraii och åter. Wildetibausön 808 en stund tyst, lutande sig möt dörrpostet; de kände båda nödvändigkötek af att bråtå tystöåden, Heh bådas hbjertaa voro alttör iölla för att de skulle kunna tala, . — Hvyilket föftjusande bem ni äfven här inrättst åt er! anmärkte, hån 2lutligen. Trädgården var i sjelfva verket ett litet underbart vackert stycke Italien, Mutarka vöro Helt; och hållet öfverhöljda af rodnande vinrankor och. mörk murgrön; gångarne innefattader af blommande rösenhäckar och olearderträd; på den sarmmötsleka Bräsmmats tan växte: långbladiga säfväxter med, fjäderlika, jättestora blomstänglar som sköto upp högre än en manslängd; en liten kaskad aorlade öfver en konstgjord klippgrupp, meilan hvars klyftor hvarjehanda herrligt grönskande växter yppigt frodades; balkongen omgafs af ett tätt förhänge af slingerväxter, Orangernas starka doft uppfyllde luften med siu bedöfvande vällukt, intet blad rörde Big, ingon fogel sjöng, aftonsolen kastade värmande strålar öfver den klara himlen, och 16 aflägsna bergen glödde i purpurvioletta färgtoner. — Det bir väl svårt för er att skiljas