Dagens Nyheter – 20 oktober 1874, sida 2

ST AM hans hjertöga ord egde hon dock ej kraft att besvara med en kall tystaad. Som en stilla, underbar lycka tyhtes henne hemfärden under den stjernklara natten, Don följande dagen skuile uppresaa en skiljevägg dem emellan, ännu denna timme ville bon njuta af sällheten, Hon, försattes tillbaka i den hårda verkligheten, då modern nekade att gifva henne en kyss och hånfullt tillönskade henne ljufva drömmart, Det var riktiga marter, hon sedan led; med-pasaiönerad spönning jakito hön, hbärnvida det skulle lyckas för den sköna qvinnan att åter draga till sig sin första kärlek. Hon önskade det, måste önska det, emedan: ödet ej kunde öfverlemna henne uti bättre händer. Hon älskade sin moder, älskade henne som ett barp, hvars alla fel man bar öfverseende med. Hennes späda kropp var ej vuxen dessa skakningar; hon led i fysiskt hängeende af detta sjölstillstånd. Det var ej blott för att komma hemifrån, som hon förklarade för farbrodern, att hon ville företaga en resa tilsammans med professorskan;. hon kände äfven, att hon måste göra något för att komma sina krafter till hjelp. — När Hon fick underrättelse om förlofniogen med Freiendorf, blef hon först nästan förintad, och hon frågade sig sjelf ideligen, hvad gom kunnat förmå Augusta till. detta obegripiga beslut! Efter, långt grubblande :trodde hon sig ha funnit det enda riktiga avaret: