att fakulteten med en katonisk dygd, skall kasta sina blickar utom sig för att finna den värdigagte. Låtom oss nu äfven antaga, att fakulteten tillsatt. en komite af delvis eller helt och hållet utom fakulteten, ja, möjligen t. o. m. utom akademien stående personer, så återstår den frågan, huru och på hvad sätt skall denna komite kusuna göra sin röst gällande? Härpå svarar universitetskomiten, att de främmande tillkallade ega rättighet men icke skyldighet att vid kompetensbetänkandets afgifvende taga säte och stämma i fakulteten. De ega rättighet, men ej skyldighet. Redan i detta uttryck synes oss ligga ett komitens. tysta erkännando om att den anser hela denna sak som en proforma sak, ett slags eftergift åt den allmänna meningen, som alls icke skall leda till något praktiskt resultat. Ty deltaga ej de tillkallade, utom stående, elementen i fakultetens kompetensbetänkande, skulle det vara intressant nog att få erfara, på hvad sätt de skola göra sin röst hörd. Och — saken må vara delikat att vidröra — föga troligt är att utom universitetet stående persöner skola vid ett dylikt tillfälle göra sin rätt gällande att taga säte och stämma bland fakultetens ledamöter. Så vackert än derför komitens förslag. härvidlag ser ut vid första ögonkastet, så föga hållbart torde det i längden visa sig vara. Att universitetskomiten ej: heller lyckats växa från den föreställningen att våra universitet liksom våra skolor ännu böra utgöra experimentalfält för våra skolkarlar, synes nogsamt af komitens förslag angående fil. kand. examen. Har ej den Carlsonska graden redan tillräckligen visat sin hämmande inverkan på de naturvetenskapliga studierna, ha ej de beständiga tillåtelser k. m:t meddelat om utsträckning ..af den tid, inom hvilken den s. k.; gamla graden får tagas, tydligt lagt i dagen att. införandet af denna examen var ett missgrepp, som ej fort nog kan afskaffas? Nej, komitån här ej funnit detta. Den fortsättning af skolans lexläsning, som nya graden infört, har fallit komitån särdeles på läppen. Visserligen har den äfven här gjort ett litet medgifvande; men det är så litet att man verkligen behöfver: förstoringsglas för att kunna inse dess: egentliga nytta. Fi-. losofiska fakulteten skall nemligen sönderfalla i :en humanistisk och en naturvetenskaplig. Det hämmande band, som den. nya graden lade på naturvenskapernas studium, var ailtför påtagligt, för att man ej skulle behöfva lossa något derpå. Man föreslår derföre en naturvetenskaplig kandidatoch en dito licenciatexamen. Men tvångsämnena gvarstå, om ock under något olika former; och.den nyblifne studenten får under. ytterligare omkring två års tid fortsätta sin lexläsning vid det fria universitetet, i stället för att med all makt kasta sig mn på ett sjelfständigt studium af sina hufvud. ämnen. Har han så under ett par år pluggat i sig sina lexor och sina lärares åsigter, går han, om lyckan är god, genom i, sin examen; men nu är han för trött alt börja ett sjelfständigt studium, mången gång oförmögen dertill, mången gång af ekonomiska skäl urståndsatt dertill; ty bakom fil: känd. examen. vinkar honom docksalltid en kollegasyssla med 1,000 kr., och-om kronans kaka är liten så är hon dock naggande-god. Sålunda kommer denna examen att efter hand qväfva allt andligt lif; det blir endast särdelegs ihärdiga och outslitliga förmågor, som komma .att gå längre på vetenskapens väg än på andra, sidan om : första sjelföppnande grind...Om detta å ena sidan till en viss grad kan anses som en vinst för vetenskapen, torde det väl dock å den andra få beklagas att lärareplatserna vid skolorna skola besättas med till större delen medelmåttor: Hvad komitöns öfriga förslag angår, kunde åtkilligt om dem vara att orda. Ett bestämdt framåtskridande synes oss ligga i de juridiska examina, sådana som de af komitån föreslås. Afvenså ligger. ett vackert erkännande af vår tids fordringar i komitens utlåtande derom, att doktorsdiplom kan af filosofiska fakulteten utan högtidlig promotion erhållas.